Är du en sådan som bara läääängtar efter att få köpa en ny kalender/filofax (å helst ska de specialbeställas så att alla viktiga datum är inskrivna från början eller ska de köpas på Ordning och Reda) så fort det nya året börjar, för att sedan snyggt och prydligt få proppa den full med en massa födelsedagar, inplanerade resor och andra very important saker?!? Sådan är inte jag.För mig är kalendrar bara ett nödvändigt ont som jag använder för att jag är tvungen. Alltså kommer jag att vara en sällsynt lärare när jag är klar med utbildningen. För lärare (japp, enda gången jag är säker på att jag kan generalisera) är extremt duktiga och framför allt flitiga på att använda sina kalendrar. Snyggt och prydligt, ska det vara och helst ska alla olika arrangemang skrivas med olika färger beroende på hur viktigt det så väldigt viktiga är. För ALLT är verkligen viktigt, från minsta tandläkarbesök till fika med granne. Så viktigt att man måste skriva det i sin kalender.
Jag önskar verkligen att jag skulle tycka det var åtminstone liiiiite kul att kluddra i kalendern, men icke. Öppnar man min, ser det ut som om alla förskolans barn varit i farten och skrivit, kladdat och strukit över hej vilt. Hmmmmm...... Jag borde ju gilla kalendrar eftersom jag gillar att planera. Men oh no! Snacka om paradoxalt!
Iallafall. Häromdagen fick jag en vacker års-kalender (en sådan som inte är årsbunden utan som kan användas i ALLA EVIGHET!!) av min käre mor. För att jag inte ska glömma bort eller missa några av släktens miljoner olika födelsedagar.
Yeah, yeah. I got the point, mammsen. Jag ska bli bättre på att ha koll på kalendern...... nästa år kanske.....;)
KRAM
// Inredningsfrun å inte så värst "kalendrig" av sig
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar